Google+

torsdag 9 december 2010

Bröstcancer

Idag tänkte jag ta upp detta med bröstcancer. Jag har en nära vän som drabbades av bröstcancer i våras. Hon genomgick alla kontroller, undersökningar och provtagningar. Allt detta slutade med operation där cancern togs bort. Hon fick behålla sitt bröst som tur var.
Sen kom då cellgiftbehandlingen, kommer ihåg när hon kom hem efter första gången hon fått i sig sina påsar cellgifter. Hur illa hon mådde och hur nedsatt hon blev.
Då var det 4 likadana behandlingar kvar. För varje behandling blev hon sämre och sämre. Illamående och ingen aptit. Hennes psyke har förändrats till att vara en sprudlande blomma till en inåtvänd kaktus. Jag har försökt stötta henne så mycket jag kunnat. Vi bor trots allt 40 mil från varandra, men det har gått.

Idag gör min vän sin sista behandling och idag går alla mina tankar går till dig, min vän. Du har så här långt varit helt enorm. Jag vet hur dåligt du mått och varit på gränsen att ge upp så många gånger. Men jag vet att där inne i din späda lilla kropp finns en stor jävla tigerhane. Jag vet vad den är kapabel till när den väcks till liv. Nu har du några överjävliga dagar framför dig, men sen kommer livet att återvända och du kan lämna den mörka plats du befunnit dig i så länge. Du sa till mig häromdagen att du såg ut som en flintskallig zombie. Det kommer du också lämna bakom dig.

För mig är du en av de viktigaste personerna som finns. Jag önskar jag bara kunnat göra mer än jag gjort. Kämpa på nu de här dagarna, gumman!!

För er tjejer som går omkring och tror att detta drabbar inte mig än på länge, kan jag upplysa om att min kompis är 22 år. Bröstcancer slår i alla åldrar. Glöm aldrig det.

Du som vill stödja bröstcancerfonden, tycker jag går in på Rosa bandets sida.

Rosa Bandet

5 kommentarer :

  1. Fantastiskt bra skrivet Spider! Vet vem du pratar om och jag håller alla tummar jag har för att det ska gå bra.

    Har nyss haft detta nära inpå mig själv och vet vilket helvete det är.

    UmeFlintis

    SvaraRadera
  2. Tack för dina ord, värmer rejält och tack för allt stöd du har gett mig. Ja, jag är en kaktus men även en kaktus blommor då och då så kanske jag blir en blommande kaktus en vacker dag. Just nu känner jag mig mest som precis en skallig zombie med en dräkt av kaktustaggar men dom jävlarna är vända på fel håll så det är i min kropp det gör ont;) Sitter här med min hink bredvid mig så jag inte ska behöva springa på toa hela tiden.

    SvaraRadera
  3. Gumman, du vet att jag finns här. Idag har jag haft ett jäkla mök med både mobilen och nätet. Telia har problem som fan verkar det som.

    Klart du blir dig själv. Nu har du det sista helvetet gjort och jag vet att du kommer blomma så alla taggar döljs. ;) Du har alltid haft taggar, men de har bara kommit ut när det behövts.
    Så in med dem och låt den mjuka och lena växten titta fram igen. ;)

    SvaraRadera
  4. Tack till er båda för att ni offentliggör detta. Den ena sidan som hårt ansatt bisittare och den andra som så mycket helvetes jävligare drabbad. Ju mer det pratas om det här desto mer blir människor uppmärksammade om dess eventuella närhet. Och det behövs, för det ÄR nära och de ÄR kära.

    UmeFlintis

    SvaraRadera
  5. Det är viktigt att se det från båda hållen. Jag har sett det från båda hållen nu då min mamma drabbades av samma skit för något år sedan. Det är tufft och smärtsamt i flera avseende att vara den som drabbats av cancer men det är ännu värre att vara bisittare så jag lider med alla dom som är mina bisittare för maktlösheten är hemsk att känna. Nu mår jag skit, det är jag som får hantera det och övriga kan bara sitta vid sidan om och inte göra så mycket för att göra så jag mår bättre

    SvaraRadera

Skräpkommentarer belönas med IP-bann. ;)