Google+

onsdag 20 april 2011

Hjärtinfarkten

Nu var det väldigt länge sen jag skrev här. Anledningen till det är en hjärtinfarkt som jag råkade få förra tisdagen. Har varit med om mycket, men detta var det värsta som hänt mig. Inte kanske bara just infarkten utan allt runt omkring som sker. En infarkt är inte bara ett fysiskt tillstånd som håller på att ta ens liv utan efteråt kommer så mycket tankar och funderingar. Man för lite andra perspektiv och man är rädd för en ny smäll. För en ny smäll kan komma och den är störst direkt efter en infarkt. Men ska ta det från början.

Det var alltså tisdagen den 12:e april som jag satt hemma och hade precis satt på filmen Planet Terror då jag helt utan förvarning fick djävulskt ont i axeln. Men när jag klämde på axeln så hade jag ingen fysisk smärta i den. Jag hade ju haft ett njurstensanfall bara några månader innan och förstod att detta inte var något normalt. Så jag packade en väska direkt ifall det skulle bli värre och jag skulle vara tvungen att ringa efter hjälp. Smärtan vart värre och värre, den gick upp i halsen med. Kände mig instängd på nåt sätt så jag klädde på mig ytterkläder och ett par sneakers. Då kom smärtan över bröstet. jag ringde 112 på direkten och gick ut på trappan i väntan på ambulansen. Den friska luften gjorde sitt, men smärtan vart bara värre och värre. Min goa granne Patrik höll mig sällskap i väntan på ambulansen. Killarna kom och de körde in mig i ambulansen och satte på mig ekg så de i Linköping kunde se vad som var fel och bestämma vart jag skulle. Det vart Motala lassarett. Fick nitroglycerin och smärtstillande som dämpade all smärta till en viss del.
Väl inne på lassarettet så kom jag in i ett undersökningsrum och personalen satte på mig ny ekg-utrustning. Jag kände mig sämre efter några minuter och det började bli en aning stimmigt inne på rummet. Massa folk som sprang omkring och en läkare som började kallsvettas. Bröstet kändes tungt och smärtan tilltog rejält. Då var det en helt underbar sjuksyster som tog kommandot och berättade för mig vad som var på gång och satt vid min sida och pumpade i mig morfin. Jag skulle nu till Linköping och hjärtintensiven. Hon berättade vad som skulle hända, men jag minns inte så mycket av det samtalet, mer än att hon gjorde mig lugn. Tror att i den stunden var det bara hon och jag som var lugna i rummet. Jag hade fått en akut hjärtinfarkt inne på undersökningsrummet och det var det som gjorde folk stressade. Smärtan dämpades inte av 5ml morfin. Ny ambulanspersonal kom och nu var det en kille och en tjej. De berättade att det skulle gå mycket fort in så jag var beredd på en lite skumpig resa. Tjejen satte sig bak med mig och kopplade upp ett ekg mot hjärtintensiven i Linköping så de skulle kunna ha koll på mig under färden. Sofia som jag tror tjejen på ambulansen hette var en ängel. Hon gjorde precis allt för att min smärta skulle försvinna, mer morfin som nu var uppe i 10 ml gjorde ingen verkan. Nitrot var det som hjälpte mig mest. Men bara ha en person som bryr sig vid sin sida och som vet vad som ska göras var väldigt lugnande. Hon berättade även vad som skulle hända i när vi kom fram och att de skulle gå in i hjärtat direkt med sonder och försöka spränga det tilltäppta hjärtat.

Resan in till Linköping var grymt smärtsam, men gick oerhört fort. Väl inne i Linköping så kördes jag direkt från ingången in i ett stort rum med massa teknisk apparatur. Bara några meter från stället där ambulansen stannat. Mina ytterkläder och väskan slängdes i ett hörn och de började klä av mig allt annat. De tvättade min ljumske och handled med kall jodlösning och sen sved det till i handleden. En manlig sjuksyster fixade med blodtryckapparter och med nåt dropp, som tog bort nästan all smärta. En läkare som kallade sig operatör stod vid min sida och fixade med nåt. Framför mig och honom var en vägg med skärmar. På en av dessa såg jag en liten grej, nästan som en mask som for omkring. Frågade vad det var. Det var sonden som var inne i mitt hjärta och letade efter en förträngning. Han styrde den med en helt otrolig precision. Tur i oturen var att av de tre ingångar som täcker hela hjärtmuskeln med blodkärl(kranskärlen) var det bara högra sidan som var tilltäppt. Den vänstra och bakre deln delen fungerade perfekt. Men högra var helt tilltäppt, fanns ingen blodtillförsel alls. Sonden eller vad det heter hade de fört in i pulsådern i handleden. Förr var det ljumsken som gällde, men nu är det en reservingång.

Han berättade hela tiden vad de gjorde och de gick in med en ballong och försökte spränga proppen. Det misslyckades hela tiden då det flyttade sig. Sen klibbade mitt blod till det så det var extra besvärligt. Normalt så sätter man ett stent, ett sorts nät där proppen varit för att vidga och stärka upp området mot nya proppar. Detta gick inte på mig då mina blodplättar hela tiden klibbade ihop sig. det hade då blivit värre med ett nät inne i hjärtat. Så han sprängde 4-5 gångar innan allt löste sig. Då hade det gått 2,5 timme sen jag hamnade på rummet. Normalt tar det inte så lång tid. Men jag kunde si hur genomströmningen till hjärtat hade satt fart och det var en oerhört skön syn, efter att ha sett att inget kom igenom. Det enda som nu värkte var handleden och jag insåg ganska fort att bedövningen där hade släppt och den grej som han hade fört upp som anloppsbana in i systemet var ganska grov. De saker som fördes in i hjärtat var inte stora men infarten till pulsådern var enorm. Jag bara gapade när han drog ut den 5-6 cm långa saken.

Nu vart jag körd till ett ensamt rum på hjärtintensiven. Klockan var då runt halv 2 på natten. Låg vaken länge innan jag lyckades somna ett par timmar. Tillbringade två dagar på intensiven innan jag vart överflyttad till avdelningen. Jag hade ett ganska jobbigt dygn efter ingreppet då mitt hjärta slog i otakt och min vilopuls var nere i 33-37 slag per minut, vilket inte är bra. Det förbereddes en operation så jag skulle få en pacemaker, men mitt hjärta rätade upp problemen av sig självt så operationen fick vänta. Vilopulsen gick upp hela tiden och hjärtat slog mer och mer i takt ju längre tiden gick. Men ligga där på avdelningen var mer än jobbigt. Mycket äldre människor som var extremt dåliga. Trots det så förundrades jag av att det var så mycket yngre människor med hjärtproblem som jag själv hade. Människor som var till och med 20 år yngre än jag.

Det värsta är väl all tid som man ligger och grubblar. Det är ju faktiskt så att jag var ganska nära döden om jag inte fått vård i rätt tid. Nu var jag på alerten och ringde efter hjälp och mitt hjärta har klarat sig ganska bra. Ultraljuden har visat att det är en liten del av hjärtat som kommer vara dött. Som alltså inte fick blod tillräckligt snabbt utan där vävnaden inte kommer ha nån funktion i framtiden. Det man grubblar över mest är rädslan för nya infarkter och hur det kommer bli då. Men det är inte säkert att jag kommer ha några mer hjärtproblem i framtiden. bara jag sköter min medicinering och lever sunt. men tankarna finns där, men de tynar väl bort mer och mer kan jag tänka mig.

Till sist vill jag tacka alla sköterskor och läkare som faktiskt räddat mig och gjort att jag kan skriva dessa rader. Ni har varit helt otroliga. Utan er hade jag inte klarat mig.

Vill även tacka alla som stöttat mig. Tack för att ni bryr er om mig.

Till sist vill jag tacka den som stöt mig mest och som fått mig på bra tankar. Min kära tjej som aldrig tappar tron och stöttar mig i allt. Oavsett vad. Det har gjort min tid på sjukhuset så mycket lättare. Vi vet var vi har varandra till skillnad till många andra. ;)

tisdag 5 april 2011

Våren och lite annat.

Jag sitter och läser folks statusuppdateringar på Facebook. Ibland undrar jag om folk har minne som en sengångare. Våren och framförallt början på den är kall, den är blåsig och väldigt oförutsägbar. Så är det alla år och har alltid varit, med några få undantag. Men folk skriver som det är den första våren de upplevt. Helt sjukt. kan också upplysa om att våren är den årstid som kommer närmast vintern sätt från kylan. man får stå ut med kylan till mitten av maj. Visst det kan bli varmt tidgare, men inget man räknar med. Alla plusgrader över det normala är välkommet. Så sluta tro nåt annat, du lurar bara dig själv.

När vi ändå är inne på Fejjan så är jag makalöst trött på alla som typ skriver: Är du bajsnödig och inte har något toapapper? Sätt upp detta på din status så kanske grannen kommer med papper.
Ja ni fattar vart jag vill komma. Uppmaningar om de mest töntiga saker. En del är säkert godhjärtat, men det låter väldigt lamt i mina öron. Gör en grupp istället så ni likasinnade kan sitta och vänta på toapapper, krama kaktusar, tycka om sina kusiner eller vad det är ni vill att andra ska göra. :)

Sen har jag snackat en del cancer både här och på Spiderwebs Project. Idag kom herr Henrik Schyffert med en uppmaning om att en ny organisation behövde lyftas fram. Ung Cancer heter den och stödjer människor som är mellan 18-30 som har diagnosen cancer. Klart behjärtansvärt som jag tycker ni ska stödja. Som passiv eller aktiv. Syftet är detsamma.

Önskar alla en trevlig kväll och ett god natt när det är dags för det.

måndag 4 april 2011

Dra folk till sin hemsida eller blogg

Sitter och försöker vara konstruktiv innan sängen skriker för högt. Jag har haft en sajt i blickfånget som jag tänkt testa en längre tid och se om det genererar någon trafik till mina sidor. Bloggtrafik.nu heter den och fungerar så att man genererar trafuk genom att besöka andras sidor. Det verkar att så är fallet så jag länkar här nedan så andra som skriver blogg eller har hemsidor kan testa detta. Vore kul om folk som testar detta kunde lägga en kommentar här så få vi se vad det ger. Så nu har jag gjort det och kan krypa ner i sängen.

Natti natti. :)

Bloggtrafik.nu







fredag 1 april 2011

Nätshopping

Jag har väl aldrig varit nån stor fan av att shoppa. Tycker rent av att det är ganska tråkigt att gå i affärer. I och för sig handlar det kanske mer om sällskapet än om själva shoppingen. Men som sagt i stort är det ganska tråkigt. Jag har inte heller vart nån stor nätshoppare. När jag gjorde "Damernas" på Kungen och slaven var jag dock tvungen att flukta runt lite vad det fanns för utbud. Som affiliate har jag haft en del "shoppar" på reklamsidan, men inte brytt mig så mycket vad det varit i butikerna. Kan väl säga att man vart rätt paff när man kollade runt. Jag skulle väl vilja påstå att inte folk handlar mer på nätet än det görs idag är en gåta.

Visst har försäljningen ökat markant det sista året, men om man jämför priser lite så handlar det om tusentals kronor man kan spara in bara på klädinköp. Dessutom finns det saker på nätet som man bara kan få tag på där och inte i några butiker. Vilket gör att attraktionskrfaten ökar ytterligare. Så man kan ju bara spekulera i var detta kommer landa. De flest säger att de inte vill handla på nätet för det vill prova och känna på grejerna. Det är nog mycket skitsnack i dessa uttalanden. För om du vill ha en sak som inte passar så är det bara att skicka tillbaka sakerna.

Själv har jag som sagt inte handlat mycket på nätet. Det har blivit mest saker till datorn. Men det har bara varit positiva upplevelser. Snabba leveranser utan nån fraktkostnad. Många nätshoppar kör med fri frakt, eller att man ska handla för några hundra så ingår frakten. Det är då uppepå de 30-50% lägre priserna på mycket. Att de kan hålla så låga priser har ju sin förklaring i att en webshop inte behöver betala några anställda(mer än de som håller i shoppen), men framförallt så slipper man ligga ute med mycket höga lokalhyror. Det är ju klart att detta sätter ner priserna rejält. Sen är det ju faktiskt förbannat kul att bara ögonshoppa med. Marknaden verkar vara omättlig på saker.

Så har du problem att hitta några bra nätbutiker på in på Damernas på Kungen och slaven så kanske du hittar nåt skoj. :) Har uppdaterat den lite då jag ansåg att lite barnsaker och friluftsgrejer saknades. Kommer hålla sidan uppdaterad med nya butiker som ploppar upp. För det kommer ploppa upp en massa nya butiker hela tiden. var så säkra.