Var ett bra tag sen jag skrev på mina bloggar. Har haft en grymt jobbig tid sen jag lämnade allt vad internet heter. Jag har haft hjärtsvikt sen i höstas. Kan inte säga när det började. Men första sjukhusvistelsen var i början på december, men jag hade svårigheter med orken långt innan dess. Då var jag inne tre fyra dagar. Sen var jag iväg på nästa sjukhusvistelse i början på januari. Efter det gick det snabbare. Andnöden och orken gjorde sig påmind igen. Ambulans för tredje gången.
Då jag inte visste då att min vistelse skulle ta mer är två månader. Nu började den stora deppen. Hade både lungpaj och hjärtsvikt. Hostan var nästan det värsta. Smärtan i revbenen och lungorna gjorde att jag fick ta morfin plus all annan medicin. Jag hade fruktansvärt att sova på sjukhuset, även om jag hade ett singelrum. Sov nog cirka 2-3 timmar de första veckorna. Vi testade olika sömnmedel, men inget fungerade. Då skulle avslappnade och dubbel dos sömnmedel skulle göra susen. Oj jäklar vilka mardrömmar jag fick, när jag vaknade såg jag syner och annat. Då fick de lägga av med det. Sen kom jag på att en sorts sömnmedel gick bra. Men jag vaknade vid 2, men då hjälpe mig en spruta morfin mig att slappna av. Så kunde jag kunna sova någotsånär.
Men morfinet har en beroendeframkallade effekt. Så till slut fick jag trappa ner med morfinet så jag inte gick för djupt i beroendet.
Under tiden så skulle jag få en pacemaker inopererad. Datum var inplanerad. Men jag fick genomgå de absolut värsta undersökningar jag gjort. Dels för de skulle se baksida på mitt hjärta så var jag tvungen att svälja en ultraljuskamera på cirka 1,5-2 cm i diameter. Fick lugnade och bedövning för svalget. Men skiten skulle ner, så de tog i lite med det avslappnade, sen gick det bra.
Kajsa som alltid varit ett stöd och varit på besök varje kväll orkade nog kanske inte med mig denna kväll. Var tydligen ganska flummig den kvällen.
Sen skulle jag även göra en lungröntgen med en magnetröntgen. Jag har aldrig lidit av klaustrofobi men denna maskin fick mig att ändra mig. Det var oerhört trångt, dubbla hörlurar. Näsan var bara några centimeter från cylindern. Och där skulle jag ligga en timme. Förstår att många inte klara denna undersökning.
Nu var jag klar med allt inför operationen, hade sterilduchat en gång och skulle göra det på morgonen precis innan jag skulle åka till Linköping. Klocka 6 får jag feber och allt ställs in. Jag hade en infektion i kroppen.
Jag hade fått en hudstreptokocker nere i höger lunga. Detta var inte bra. Antibiotikan för denna var bara två. En tvåveckorskur med dropp, där blodvärdena fick kollas hela tiden. Sen hade en ny antibiotikan som man tog med tabletter. Men den passade inte alla då det var starka biverkningar på den. Men efter tre dagar så var faran över. Tabletterna jag tog två gånger om dagen kostade 500 kronor tabletten. Så alltså 14 000 spänn på en liten antibiotikakur.
Sen gjorde en läkare en stor tabbe och hade sagt att jag var klarmedicinerad på tredje dagen av kuren. Jag frågade varför jag inte skulle vänta på kuren tagit slut. Mina värden var inte heller nere på en dräglig nivå.
Men läkarna ord är lag. Så en tur igen med ambulansen till Linköping. Hade blivit en hel del ambulansturer när jag gjort undersökningar i Linköping. Väl inne i Linköping så kände jag igen mig då jag vistades där när jag fick min hjärtinfark två år tidigare.
Som tur var så fick jag pacemakern mästare i Sverige. Doktor Kåge. Jag fick vänta till 20:30 innan vi kunde prata. Precis som jag undrade han vad jag gjorde där. Då jag inte skulle in där på över en vecka. Men läkaren i Norrköping hade nog tröttnat på mig. Men läkaren i Linköping hade tagit kontakt med en infektionläkare/forskare som bestämde att jag skulle in för operation två dager innan kuren var över. Så vi bestämde att jag skulle få mediciner där så jag klarade mig över påsken. Det enda var att jag var tvungen att fixa en del PK-prover på Norrköping-sjukhuset. Då jag tar Waran.
Så jag fick fira påsken tillsammans med Kajsa. Att få vara hemma var oerhört skönt.
Sedan bar det av med ambulans igen till Linköping och operationen. Pacemakeroperationen var under lokalbedövning. Pacemakern som läkarna Linus och Kåge satte in var av den mest avancerade typen. Den har två olika funktioner. För det första så styr den mina kammare så de går i jämntakt. Dels så ska den även klara av att väcka mig om jag för hjärtstillestånd. Som en defibrillator. Den delen kan även fungera som en en nollställare när jag får svårt blodtrycksfall. Pacemakern kan även surra som en mobilvibration ifall de vill att jag ska ringa till läkarna på sjukhuset. Den lilla maskinen kostar i runda slängar 150 000 kronor.
Doktor Kåge hade koll på Linus. Operationen tog nästan 2,5 timme med alla förberedelser. Själva operationen tog väl 1,5 timme ungefär. Det var ganska livat i rummet. En dansade läkare och det var ganska lättsamt då man hela tiden kunde snacka med kirurgerna och systrarna.
Efter det kom jag till avdelningen vid 16 tiden. Sedan kom en av läkarna och kollade pacemakern med en fjärrstyrning som han kopplade till en PC. Där kunde ha sedan ställa in de värden jag behövde. Dagen efter vid 08:00 så gjorde han en slutbesiktning av pacemakern, tog bort tryckförbanden så bara sårförbandet var kvar. Sen var det hemgång.
Trots att jag var mycket deppig under sjukhusvistelsen så var det ganska intressant. Även om jag var dödssjuk under en period så gjorde systrarna ett jättejobb. Måste ha varit ganska besvärlig vissa stunder. Nu känner jag nog alla sjuksyrror på hjärtkliniken i Norrköping.
Den mest otroliga undersökningen jag gjorde var att jag skulle få en sond ner i näsan in i svalget och ner i lungan och hämta upp 13 fragment från högerlungan. Jag gjorde undersökningen i Linköping på lungkliniken. Jag hade varit ganska nervös för den under helgen. På måndagen så åkt vi. Väl där fick jag ligga i ett rum med en patient till. Vi skulle göra samma sak. Vi fick en spruta i magen för att slappna av. Inandas lugnade medel och bedövning till svalget. De sa att man inte skulle söva men vara riktigt trött när de utförde undersökningen.
I slutet på bedövningen så sa jag till systern att "den sprutan visste var den tog".
En syster väckte mig att ambulanspersonalen var på väg om tio minuter. Då undrade jag när undersökningen skulle äga rum. Då hade den redan varit , för fem timmar sedan. Jag hade alltså sovit som en jävla gris under fem timmar. Min medpatient hade sovit lika gott han. Helt sjukt!!
Idag mår jag bra. Konditionen tar ett tag att få igång. Att vara sängliggandes tar mycket på musklerna så nu har jag nästan ständig träningsvärk. Försöker gå varje dag så jag får upp orken och kondisen. Pacemakern fungerar perfekt. Kändes direkt efter operationen att det lättade med andningen. Hostan försvann nästan direkt när hjärtat började slå normalt. Såret var egentligen inga problem att sköta. Gick väldigt smärtfritt.
Nu har jag inte haft besök av Kajsa på över 6 veckor, de sista tre veckorna har jag varit hemma. Då hon varit på praktik i Dalarna. Men imorgon kommer hon hem förhoppningsvis.
Så nu kanske man kan starta upp med bloggarna igen.
.png)
.png)
