Sten i maskinen

Tidigt i morse hände nåt ganska oväntat. Jag vaknade vid 04.50 med smärta i sidan och ryggslutet. Men somnade om och vaknade igen straxt efter 6 med en jävla smärta. Ett tag trodde jag fullaste allvar att jag skulle dö. Jag har en väldigt hög smärttröskel, men detta var utöver det vanliga. Jag visste inte vara jag skulle ta vägen. Vad jag än gjorde så var smärtan konstant. En smärta man inte på något vis kunde komma ifrån. Svetten bara rann och när det stegrades ytterligare så kröp jag omkring på alla fyra och spydde av smärtan. Var det absolut sjukaste jag varit med om. Efter en timme så kunde jag komma så mycket till sans att jag kunde lägga mig i soffan och med ren vilja hålla smärtan ifrån mig ett tag. Ställde mig i duschen och det var skönt.

Sen satte skiten igång igen och jag var tvungen att ringa min far så han kunde köra mig, då jag inte kunde ta mig för egen maskin till akuten. Väl där blev det Voltaren i muskeln och sen tog det en kvart så var det frid och föjd igen. Var en oerhörd skön känsla att slippa smärtan. När jag förra vintern fick besked om att jag kanske hade lungcancer så hade de hittat en njursten på en millimeter. Det sa de inte till mig dock. Så då visste vi vad det var. Läkaren sa till mig att han såg direkt på mitt rörelseschema vad det var. Njustenspatienter är otroligt oroliga och kan inte vara still. Jag vart hemskickad, med ett recept som jag inte skulle ta ut än, utan fick jag tillbaka smärtan skulle jag komma upp igen. Tog 5 timmar så var jag där igen. Ny spruta och röntgen. Nu hade stenen växt till 3,5 millimeter. Så nyss hemkommen efter en full dag i den svenska sjukvården så sitter jag nu här med en sten på 3,5 mm som jag ska pissa ut och en del suppar som jag ska ha upp i mumindalen när smärtan blir för stor. Sprutan börjar avta och smärtan är på gång igen. Så om en halvtimme är det dags. :P

Hoppas ni andra haft en mycket bättre dag.